Alexander Styhre rapporterar från forskningsvistelse i Australien

Tid att arbeta ostört, möjlighet att läsa in mig på litteratur jag kanske inte annars hade haft tid till, att träffa folk jag inte samarbetat med tidigare. Tid för reflektion. En annan sorts vardag än hemma.

Vilket universitet besöker du och vad gör du där?
University of Melbourne (“#1 in Australia, #44 in the world” som det står på skyltar uppsatta på campus) och Dept. of Marketing and Management, Faculty of Business and Economics. Jag blev tillfrågad om jag kunde bedöma en doktorsavhandling och då passade jag på att fråga om jag kunde komma och hälsa på och blev glädjande nog inbjuden. Jag jobbar med empiri från pågående forskningsprojekt samt två bokmanuskript.

Hur länge stannar du?
Formellt är min vistelse mellan 13 juli och 31 december 2015. Sex månader är lagom för att hinna göra någonting meningsfullt och samtidigt kunna motivera all planering, mm. En kortare period än ca 4 månader blir en “resa” och en längre period blir en “exil.” 4-6 månader är optimalt tycker jag.

Varför just Australien?
Jag ville åka till ett engelskspråkigt land så att mina två söner som är 10 och 13 år, skulle få chansen att om inte lära sig engelska fullt ut så åtminstone få ett lite mer avdramatiserat förhållningssätt till språk och engelska i synnerhet. Sedan är ju Australien rätt så trevligt i största allmänhet, vad jag hade hört.

Hur var mottagandet och hur finansierar du vistelsen?
Allt har funkat bra. Utmärkt kontor, bra bibliotek, inget överambitiöst mottagande utan kort och gott bra förutsättningar för akademiskt arbete.

Jag har fått fixa allt både hemma och här själv men har haft god hjälp av Anki Nyberg med att fixa visa praktiska dokument som behövdes till den lite krångliga visumansökningen. Jag har fått ett anslag från Handelshögskolan som täcker boende samt min resa och resten bidrar min spargris med. Min lön betalas via forskningsanslag och tidigare upparbetad tid.

Du är i den senare delen av din Australien-vistelse - vad har den gett så här långt?
Tid att arbeta ostört, möjlighet att läsa in mig på litteratur jag kanske inte annars hade haft tid till, att träffa folk jag inte samarbetat med tidigare. Tid för reflektion. En annan sorts vardag än hemma.

Privat har det varit kul att bo i Melbourne, en stad som först kan te sig ganska ospektakulär (och som ofta anses mindre anmärkningsvärd än Sydney som ju tveklöst är tjusig – “Sydney is pretty, but Melbourne has character” som en kollega som bott i båda städerna men föredrar den senare uttryckte det) men som erbjuder hur mycket som helst. Musiklivet i Melbourne är exempelvis ett av de mest omfattande och dynamiska i världen (brukar jämföras med Austin, Texas) med massor av konserter varje vecka på de sk. “hotels” (barer som ibland fortfarande faktiskt är hotel) som byggdes under guldrushen på 1840 och 1850-talen och som finns utspridda över staden. I “the inner north suburbs” som Fitzroy, Collingwood, och Brunswick finns det massor av kaféer, restauranger, barer, och butiker vilket gör att staden känns som ett stort Södermalm eller Norrebro. “The Indie scene set the tone of the city.” stod det i vår guidebook vilket är en bra beskrivning. Sedan är naturen och stränderna i Victoria inte så dumma och vädret är om än lynnigt väsentligen mer tilltalande än det i Göteborg.

Ser du några skillnader mellan universitetet/institutionen/livet i Australien och i Sverige?
Känns som om forskarna kör sitt eget race mer här nere. Vi har på gott och ont (mest gott om du frågar mig) en ganska kollektivistisk syn på forskningsarbete, delvis på grund av att vi tvingas söka anslag och inte har lika mycket forskning i tjänst eller är “tenured.” Annars är ju akademiskt arbete väsentligen samma överallt: Personer som skriver texter på basis av empiri eller befintlig litteratur.

Jag har inga data på detta, men det känns som den australiensiska ekonomin har gagnats oerhört av den kinesiska ekonomiska tillväxten. Om man ser till hur studenterna ser ut på Melbourne Business School så är intrycket att ca 80% är kineser eller andra asiater. Den kinesiska medelklassen föredrar tydligen att skicka sina söner och döttrar till Business schools och University of Melbourne lär vara ett ställe som anses lämpligt.

Generellt sett är det australiensiska samhället lätt att känna sig hemma i. Det är ganska informellt, easy-going och allmänt trivsamt.

Vad gör din familj när du jobbar?
Sönerna i går i kommunal skola och min fru Sara är, som vi säger, “Chief of Staff.” Melbourne är ju mättat med saker att göra och upptäcka så Sara har haft fullt upp. Hon ser dock fram mot att komma tillbaka till sitt lärararbete och sin klass nu efter jul.

Hur hittade ni bostad?
Vi hittade ett möblerat hus på en webbplats som heter Sabbatical homes. Vi hyr av en amerikansk dam som bosatt sig i Melbourne och gift sig med en Aussie. Jag åker spårvagn till jobbet (känns bekant) vilket tar ca 25 minuter från de så kallade “inner-north suburbs” där vi bor i Coburg (Melbourne har skojiga namn på sina stadsdelar: Heidelberg, Alamein, Ivanhoe (Cate Blanchetts “home suburb,” btw), etc.)